....
Det finns stunder i livet då man bara tycker synd om sig själv,
stunder då man bara vill försvinna, då man tror att ingen kan ha det så jobbigt.
Det finns stunder då man tycker synd om sig själv, av egentligen rätt meningslösa anledningar.
Då tänker man inte på hur mycket värre saker som kan hända.
Vissa är med om saker som sätter djupa spår hela livet, bär på stunder som varit så hemska att
det bara är av ren styrka som man står. Sånt som alltid kommer göra ont, som alltid får tårarna att
rinna när man tänker tillbaka på dom.
Man ska vara glad om man bara har vardagliga "små" problem, för det finns alltid dom som har det värre.
Jag har aldrig ljugit när jag bloggat och det kommer jag inte göra heller,
det finns stunder då jag känner att jag är påväg att brista. Det finns händelser som då och då
spelas upp i huvudet, som jag bara försöker stänga av. Skjuta undan känslorna...
I några mejl jag fått så har jag läst om grymt hemska saker,
all respekt till er som delar det med mig, med tanke på att de flesta av er bara känner mig genom bloggen.
Därför kommer jag alltid försöka vara mig själv till 100% när jag skriver.
Tävlingen är ju långt ifrån över, men när den är det, så kommer jag kontakta några och höra om dom vill dela
sina minnen med er. För det får en att tänka, vad som verkligen är viktigt i livet.
Det får iaf mig verkligen att tänka, några minnen kan jag inte släppa och jag tror att det kan vara bra.
Man lär sig alltid något på att höra om andras liv, vi får se om dom vill, jag hoppas iaf att jag kan lägga ut dom här.
