HARRY

Han lyckas aldrig sluta att få mig förundrad, den gråa långbenta rackaren. Igår var vi ut i skogen, hela tiden med Mias kommentarer i huvudet "axeln anger, hur var det med vridningen på skänklarna, kroppen", funderade mycket på vad och hur jag gjorde. Harry svarade fint på det jag gjorde, arbetade med hela kroppen, fin höjd i steget och var väldigt reglerbar.
Hela tiden var han mjuk, med ett fint stöd på bettet. Utöver alla tankar om min sits så njöt jag mest.
 


Vi träffade på några maskiner i skogen också. Reaktionen hos honom var mest "åh va spännande" och gick fram till dom, hade det varit ett år sedan så hade han fjantat en massa, det märks att han har växt upp en hel del.
 
Däremot körde han race i hagen med de andra, av någon anledning så älskar han snö. Jag minns förra året, hur han pressade ner huvudet i en stor snöhög, skakade om och tittade sedan glatt på mig haha. Något han gjort ganska många gånger efter det och tycker att det är jättekul :)
 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0