Amanda Anger

Jag värdesätter min ponnytid väldigt högt och ser tillbaka på den med glädje och tacksamhet.Fast jag har synpunkter på det här med stilbedömning, jag startade mitt första SM samma år som de införde stilbedömningen. Då var det även avgörande för alla kategorier.
Man märkte ett tydligt mönster att de som startade i början av startfältet blev lite mer sågade än övriga, det blev liksom "uppvärmningen", ju längre det gick, desto högre stilpoäng blev det, med vissa undantag.

Jag startade i kategori C och blev väldigt fundersam över protokollen jag hämtade ut, dessa två personer hade alltså tittat på samma ritt. Domare 1 klagade på att jag hade alldeles för högt tempo, medan domare 2 tyckte att tempot var jättebra och att jag skulle fortsätta så. Det var kommentarerna om min ritt, jag vet inte med er, men för mig var det iaf svårt att hitta någon röd tråd i det hela:
Det jag försöker säga är att ridstilar är en smaksak, vissa gillar lite mer fart, andra gillar lite mer samlat, vissa vill ha ponnyer som liknar storhästar och andra lite grövre "riktiga" ponnyer. Även om man försöker att inte vara lite partisk så har man ju ändå en åsikt och det är ju deras åsikter de ska föra fram. Men tänk om jag råkar gilla att rida i ett högre tempo, för att jag och mina tränare anser att det passar min ponny bäst, ska min chans på medalj då minskas?

Jag vet att man vill främja god ridning och att ge hästarna en trevlig upplevelse, det vill jag med. Men kanske måste man också fundera på hur rimligt det blir att man som människa ska kunna kolla på så pass många ekipage, och bedöma alla rättvist och med upprätthållet fokus. Jag skulle iaf inte klara av att studera ca 40 ekipage och bedöma dom med exakt samma fokus och med en helt neutral tankeställning till vilken typ av häst man föredrar.
Om man tittar på resultaten från inomhus-SM så hade alltså 3an och 4an 0.6, medan 5an och 6an 0.7 efter tre rundor, de som hade 0.7 fick alltså inte chansen att rida om en medalj. Jag har svårt att tro att den där 0.1 som det skiljer, gör dessa två ryttare så mycket sämre att de inte skulle kunna rida en bra och säker omhoppning. Då ställer jag mig frågan, är det verkligen rättvist?
Personligen tycker jag absolut att man kan ha kvar stilbedömningen som "en klass i klassen", på så sätt lyfta fram den goda ridning man vill främja, utan att ta bort möjligheten för alla aktuella att rida om en medalj :) så som man numera har i kat C och D.
Det är tråkigt att höra om ungdomar som lämnar banan i förtvivlan och krossat självförtroende, det är väl inte meningen att vi ska trycka ner dom?
Jag tycker med det sagt att vi borde föra fram att det ska vara väldigt viktigt att de som dömer ska försöka få alla ryttare att lämna banan med en trevlig känsla, ge dom konstruktiv kritik på ett sätt de förstår och känner att det kommer vara värt att jobba vidare på det domarna säger :).

 

Jag har nu både funderat och förundrats över Svrf och deras påhitt.

 

Nu tänker jag inleda med att föra fram vad sport är för mig... Min syn är alltså att sport är hård träning, analysering och tävling, man lägger ner timmar av träning och finlir för att kunna prestera på tävling.
Ju hårdare du tränar och ju mer information du är beredd på att ta in - desto bättre blir du och ju tidigare du börjar, desto fler timmar får du, desto mer lärdom kommer du ha med dig.

 

Jag började rida ponny när jag var runt 6år och spenderat större delen av mitt liv i stall, alltså hade jag missat 6år av erfarenhet och lärdom om jag inte hade fått tävla b-ponny. Inte för att möjligheten till ridning försvinner, i och med att man inte får tävla, men för att det var tävla jag ville. Jag hade inte suttit på hästryggen i 6år och tränat, om jag inte fått komma ut på tävlingar. Sedan tävlar man ju inte som 6åring, men tidigare än 12+. Med handen på hjärtat kan jag säga att jag aldrig, ens i min vildaste fantasi, skulle kunna ha en häst som Harry om det inte vore för alla år på mina ponnyer.

Om det dessutom är så att förbundet vill ha upp barn på storhäst direkt, så känner jag att det snarare kommer att få en dominoeffekt än att ge vår sport en skjuts uppåt. De flesta är inte redo att gå upp på storhäst förrän de är runt 16år. Jag känner även att det kommer bli farligt, om dom tror att barnen från 12års ålder kommer att tidigare lära sig rida bättre om dom sitter på en storhäst så tycker jag att det är sorgligt, jag tror mer att det kommer bli fler olyckor och dödsfall.

 

Här är en bild på mig, 13år och min ena b-ponny

 

Jag skulle inte vilja vara förälder och slänga upp den där lilla ungen på en storhäst, även om jag hade varit en extremt talangfull person, hur skulle det kunna ske utan fara?
Lilla jag på en storhäst och inte ha någon erfarenhet från ponny... Då hade jag nog fått avstå den här sporten, som jag verkligen älskar. Ska vi små människor sluta rida då eller?

Hela ridsporten började gå utför när dom införde stilbedömning som avgörande faktor i ponny-SM. Det är inte för att jag är emot att man ska rida trevligt eller emot stilhoppning, utan för att även tex den lilla tjejen/killen på den galna ponnyn ska få en ärlig chans att ta en medalj, även om domaren inte gillar hästen.
Så att alla ska få en chans, oavsett om dom har en speciell ridstil eller annorlunda häst, så länge hästen inte tar någon skada. Sedan tas det ju även upp att utbilda stildomare, vilket är bra på ett sätt, men å andra sidan så vore det väl bättre att göra en ordentlig satsning på att utbilda tränare efter de visioner vi har och vill eftersträva. En stildomare ser en ritt, kanske 13 språng, lite beroende på vilken tävling han/hon dömer och hur det går för ekipaget. Medan en tränare ser timmar av ekipaget, i mitt huvud blir iaf utvecklingskurvan högre där.

 

Jag läser kommentarer om att b-ponnyryttare sliter och drar i sina ponnyer, även i msvb. Det är kommentarer som gör mig förbannad, klart att det finns någon som gör det och det är tränaren och föräldrarnas ansvar att få slut på det. Ärligt så kan jag säga att jag betydligt oftare ser ryttare som sliter och drar i sina storhästar än ponnyer. Ironiskt nog så är det i väldigt många, inte alla, men i många fall så att de besserwissrar som insisterar om att dessa barn rider så illa, är de jag helst skulle vilja ta av från hästryggen. Varför?
Jo för att jag har sett dom sitta där, med sina stenhårda händer och drar in sina hästar bakom lod med skarpa bett, nej dom kanske inte flaxar, men jag tycker mer synd om deras hästar.
För dessa unga ryttare, iaf 99% av dom vill lära sig att göra rätt, medan dom som klankar ner så mycket på dom, oftast har så enorma tankar om sig själva att det förmodligen inte kommer att ske någon förändring i deras ridning.

 

Som jag nyligen skrev, dominoeffekt, hur tror de egentligen att det kommer bli om dom tar bort b-ponny? Tar man bort en grupp, så kommer det successivt ske en "utrotning" av sporten, ska vi skrämma upp barnen genom att kasta upp dom på större hästar där de känner mindre kontroll än de förmodligen kommer klara av. Faller en så faller så småningom alla.

 

Nu måste vi vara realistiska... Utan mina b-ponnyer så hade jag inte kunna haft mina c-ponnyer och utan dom hade jag inte kunnat haft Harry. Jag har alltid älskat känsliga hästar, men om jag 12år på typ 130 och några få kg, skulle jag ha hoppat upp på Harry direkt så hade jag nog varit skadad för livet, även känsliga stora ponnyer, för att inte tala om Todd, även på en snäll och liten storhäst skulle vara en större risk.
För ärligt, hur skulle det ske utan att öka risken för olyckor? Barnens utveckling kommer bara att ske långsammare, inte förbättras.
Vilket annat vettigt land låter inte barn tävla b-ponny men låter 20åringar tävla mot 13åringar på ponny?
Inget jag kan komma på, men vi verkar ju ha passerat vettigt och landat i crazyville, varför inte låta SD ta över riksdagen också, slå ner folk med järnrör och föra vidare propaganda. Och vad ska vi göra med alla b-ponnyer? Äta upp dom? NEJ TACK.

 

Jag har två tränare som jag tränar för regelbundet och även två andra som jag tränar för så ofta jag får möjlighet, fyra personer och även min mamma, med inriktning hoppning, markarbete mot hoppning och rent markarbete. Perfektionister allihop, som aldrig skulle låta någon slita och dra på deras träningar.
Träning är grunden, rätt träning, det är bra träning som gör skillnaden.
Så låt oss inte diskriminera barn och ungdomar, utan istället ge dom de bästa förutsättningarna vi kan för att dom ska bli stjärnor, och Svrf, det gör vi INTE genom att ta bort vår lärorika ponnytid. Det gör vi genom att få fram bra tränare och låter barnen tävla.

 

Aldrig har jag hört om någon sport som har så mycket problem och tjafs med sitt förbund som ridsporten. Min bror som sysslar med hockey, fotboll och golf brukar skratta, alla jag känner utanför ridsporten skrattar åt hur det går till. Min bror frågade mig senast för några dagar sedan "Varför fortsätter du ens med den där sporten? Det är ju bara en massa skumma påhitt och kostar en j*vla massa pengar". Hade det inte varit för min kärlek till dessa djur och sporten, så som jag känt till den, så skulle jag lämna den här dårsporten. Ett ponnyförbund vore på sin plats. Personligen skulle jag älska att sitta i ett förbund, fast att ta in en 19åring kanske inte blir aktuellt hehe ;)

 

 

 

Jag kan ju säga att jag tackar för att jag fick köra med en väldigt social kille så vi pratade under hela körningen, blir så mycket lättare då och körkort fick jag.

Mötte upp Vendela på centralen för att käka innan bio och prata om allt möjligt konstigt. 

Efter filmen fikade vi och åkte sedan hem till henne, vi skulle kolla på serier, men blev mest prat och attacker mot varandra, som två små barn.

Tack knäppis

Det är så skönt att ha och haft hästar som man har en sådan kontakt med att man kan låta dom välja själva ibland, för man vet att man kan reglera dom snabbt. Bästa.

Nu är jag på väg in till Uppsala för att fira Maja som fyller 18! 

Igår när jag kom hem så var det mörkt, kallt och hårt i backen.

Jag hoppade upp på min pärla ovh visste att något galopparbete bara var att glömma. Att jobba i skritt och trav är inte alltid det roligaste, men på intensivkursen i helgen blev det rätt tydligt att han är lat i skritten, så jag bestämde mig för att ta tag i det.

Mitt mål i skritten var att ha honom aktiv, vaken och reagera snabbt. Få honom att tycka att det är ganska kul att jobbas i skritt.

Vi joggade igång och började sedan, jag hade i åtanke att vara lätt med skänklarna, alltså inte nöta utan göra mjuka rörelser och aldrig bli fast.

Jag fick honom aktiv och positiv förvånansvärt snabbt, efter bara någon minut så var han framåt och ville.

Vi fokuserade mycket på skänkelvikningar, vi gjorde det snett igenom, i och ur volter, från mitten till spåret och tillbaka in i mitten, rakt och böjt, åt alla möjliga håll haha. 

Snacka om härligt steg! Vi gjorde samma saker i trav, blandat med lite ökningar på de fläckar där det gick. 

Jag har aldrig tyckt att sådant jobb varit överdrivet kul, men igår var det faktiskt kul, det blir väl var man gör det till.

Han fick ett fint tryck i bak och ett mjukt, bra stöd på bettet, hans dreggel bara flög runt. 

- otroligt genomtänka övningar

- alla fick verkligen tid, ingen glömdes

- pedagogiska förklaringar, många bra tankar och analyseringar

- ALLA ponnyryttare hade väst på sig, helt klart värt att lyfta fram. Bra!

- härliga personer

- god mat 

- Louise Haaga... Underbar människa, grym tränare. Tack för all hjälp.

Allt känns så himla bra och jag är jätteglad att jag anmälde mig till kursen. 

Jag har inte tränat regelbundet för någon på väldigt länge, dels för att jag inte riktigt hittat ngn som det blivit helt 100 med. Förutom Emma Kåbring, men det är lite svårt att hinna med att regelbundet åka till skästa ihop med jobb och restid. Men kommer antagligen åka dit lite i vinter så får någon av dom köra med mig ;).

Det känns väldigt bra att verkligen ha en tränare, som dessutom är så engagerad och man slipper allt som har med falskhet och skitsnack att göra. 

Min dator har ännu inte velat fungera som den ska (dags för en MacBook kanske, vore bra men dyrt...), men om den inte ger sig snart så får jag väl rita lite övningar på papper åt er som efterfrågat haha..

Det var ju lite gulligt ändå, fast han får inte göra så, lite för riskfyllt.

Var väldigt säker redan innan på vad jag skulle se på min egen ritt, men alltid intressant att se det på film och diskutera med andra, det är ju även väldigt lätt att missa någon grej man gör, om man inte kollar på sin egen ridning. Dock är jag väldigt självkritisk, så min bild brukar stämma hyfsat bra med verkligheten hehe.

Han har dessutom skött sig väldigt bra här, det var bara när jag skulle ge natthö igår som han trampade lite. Blev dessutom väldigt lycklig när jag kom, gav honom mat, vatten och gosade. 

Imorse var han hur lugn som helst och det såg ut som att han inte har trampat runt en massa heller, känns skönt.

Så himla härligt folk här också, kände ingen som skulle vara med på kursen, visste dock vilka två var, men har tidigare inte sagt mer än hej. 

Det är alltid kul att lära känna nya människor, speciellt när det verkligen fungerar direkt och det är hur bekvämt som helst. Jag är ju av någon anledning lite speciell så, det är som att jag omedvetet väljer personer som jag är väldigt social med och andra kan jag liksom vara bara tyst och "blyg".

Så det är väldigt roligt.

Nu väntas frukost och sedan ska Harry få komma ut en sväng.

Just nu sitter jag i bilen på väg till skästa. 

Den här helgen kommer att spenderas där då Louise har en intensivkurs. Det ska bli väldigt roligt, det blir även Harrys första övernattning, får se vad han tycker om det. Samtidigt ett väldigt bra sätt att börja på tycker jag, han känner igen sig där och jag kan ha koll på honom, det kommer för modligen bli en del meeting nästa år, så det här blir en bra start.

Skriver mer senare :)

Det var knappt så jag kände att jag skulle orka rida, vilket inte brukar hända. Inget kunde få mig gladare, trodde jag.

Men jag åkte till stallet och gick ut i hagen, möttes av Harry som blev jätteglad när jag kom, jag smälte direkt haha. 

Tog in honom och han var på väldigt mysigt humör, skulle gosa massor, jag gick direkt från depp till att livet äger. Låter som att jag har något fel, horse-disorder kanske, hehe sämsta skämtet någonsin.

Vi fick även till ett grymt markarbetspass. Värmde upp i alla gångarter, som vanligt.

Sedan gjorde vi galopp-halt, han hade ett fint stöd på bettet, jag kunde röra lite mjukt på fingrarna och kunde få fram att jag ville genom sitsen. När jag ville ha halt så tryckte jag mjukt med knäna, halt direkt, mjuk skänkel och jag fick galopp direkt. Sedan gjorde vi det blandat med tempoväxlingar, en ordentlig ökning, tryck med knäna - halt, galopp, framåt, ihop, framåt, halt osv. 

För att få ihop honom utan att behöva ta en massa i munnen, så trycker jag även där med mina knän, samtidigt som skänkeln ligger emot som stöd.

I traven körde vi överböjning i hörnen, serpentiner och skänkelvikningar.

Jag ville få honom så där riktigt mjuk i hela kroppen, så vi gjorde öppnor och överböjningar i båda varven, varierat med att gå innanför spåret och vara helt rak, utom när vi svängde. Han gjorde det superbra, försökte inte skjuta ut bogen en enda gång. Blev riktigt mjuk i kroppen och jag märkte på hela honom hur himla nöjd han var. 

Fortsatte passet med mer galopp, lite byten, förvänd galopp och lite mer tempoväxlingar, mest för att han tycker att det är roligt. 

När jag var nöjd så travade vi av och kände hur han verkligen tyckte att det var kul, han verkade även väldigt nöjd med sin insats haha, min glidare det. 

Man strävar ju efter att det ska se så enkelt ut när man rider, att man skulle kunna tro att vem som helst skulle kunna sätta sig på hästen och göra samma sak. Jag tycker att vi är på god väg ditåt. 

Det känns som att han utvecklas med stormsteg, mycket tack vare träningarna för Louise, så förhoppningsvis blir 2014 ett utvecklande tävlingsår för oss båda.

Jag har väldigt lätta krav:

Det får inte vara en animering där typ 3 bilder bläddras emellan, det är nästan lika tråkigt som jag har nu.

Den får inte vara svart, lila, orange eller rosa.

Harry ska vara med i den.

I övrigt har ni fria händer.

Tack!

Det skulle jag inte påstå alls, eftersom (jag anser iaf) att man får en mer avslappnad kropp och det är betydligt lättare att kontrollera just en avslappnad kropp.

Jag har aldrig stött på ett problem med att få en överböjd handled, vet heller ingen annan som får något större problem med det, men någon har det säker.

Grejen med att ha tygeln i fingrarna är ju att rörelsen kommer direkt till tygeln, har du den närmre handflatan så blir det mycket mindre effekt, för det är inte därifrån rörelsen kommer (om man inte sliter). Det kanske inte känns så som jag beskriver i början om man inte är van vid att rida så, men om man lär sig ha händerna stadiga i det läget, så är jag fullt övertygad om att man får en mycket känsligare hand. 

Nu säger jag inte att alla som har tygeln nära handflatan är okänsliga och hårdhänta, eller att det är fel, men att om man lär sig ha tygeln längre ut, så blir man känsligare. Har själv ridit på båda sätt och tycker att det är väldigt stor skillnad.

Jag har sagt åt flera personer att göra det här, känner och ser du skillnaden på hur fingret rör sig?

Min uppfattning är iaf att det är en rätt stor skillnad på effekten.

Som du säger så kan det absolut finnas fall där någon böjer handleden för mycket, men om man tränar sig till att vara stabil där, så blir det väldigt bra.

Jag har iaf aldrig fått några klagomål från någon tränare angående mitt tänk, så det fungerar för mig iaf haha :) vet även andra det blivit mycket bättre för när dom jobbat på det, men alla är vi ju olika.

(Min blogg har en bugg, därför det blir olika storlek på texten emellanåt)

Igår såg jag att några andra lagt ut bilder på skavsår som dom har fått, då slog det mig vilken stor skillnad det var på vart såren satt.

Då började jag tänka på det här med händer i ridning. Min bästa egenskap inom ridningen är nog just mina händer, dom är väldigt mjuka och rörelserna blir naturliga, hade det inte varit så, då hade jag aldrig kunnat haft Harry, för han skulle skicka mig till Kiruna om jag ens tog "normalt" i honom. 

Iaf, titta på de här bilderna (obs, det var väldigt svårt att fota i en vinkel så man såg på ett ungefär)

Nu blir det ju som sagt lite knas när man ska ta bilden själv och min hand ser mobbad ut haha... Men iaf, jag tror att de flesta ser. 

Det här är ungefär hur jag har tygeln, relativt högt upp på fingrarna.

Här är ett annat vanligt exempel:

På den övre bilden så kommer alla mjuka rörelser du gör med fingrarna att uppfattas av hästen, och på den undre så får man ett järngrepp, kanske är det så att man inte märkt det, men det får man. Har du tygeln så långt ner i handen så kommer du bli stum och väldigt lätt bli dragandes i hästens mun, för den kommer ju inte reagera på smågrejer, för det sker ju i fingrarna->topparna.

En sån liten grej, bara någon cm skillnad och det kan ändra så enormt mycket.

Jag kan lova att skulle jag flytta ner tygeln i handen, då skulle Harry inte gå en meter eller skicka mig i backen, för han får ett jäkla humör om man är hårdhänt (ganska snäll, men han är ju känslig som jag vet inte vad). Det är så roligt att ha en sån häst som honom, för jag får lära mig rida med mycket känsla, har nog aldrig lärt mig så mycket på så kort tid som nu med honom.

Sedan finns det alltid dom som sliter och drar, oavsett vart dom har tygeln, men den diskussionen vill jag inte ens ge mig in på.

Jag är 110% övertygad om att man kan få i princip alla hästar känsliga, kanske inte som Harry eller som Todd/Calle, men till en viss nivå kan man få alla. Man ska inte behöva slita i någon häst.

Hur hästen blir/är, det är resultat av det jobb du gör/gjort och den tid du är/varit beredd på att lägga på detaljerna.