CAUSE YOU MADE BE A BETTER PERSON THAN I WAS

Igår när jag kom hem så kändes det som att allt bara ville gå åt helvete för mig, var på hemskt humör och som grädde på moset hade jag väldigt ont.
Det var knappt så jag kände att jag skulle orka rida, vilket inte brukar hända. Inget kunde få mig gladare, trodde jag.
Men jag åkte till stallet och gick ut i hagen, möttes av Harry som blev jätteglad när jag kom, jag smälte direkt haha. 
Tog in honom och han var på väldigt mysigt humör, skulle gosa massor, jag gick direkt från depp till att livet äger. Låter som att jag har något fel, horse-disorder kanske, hehe sämsta skämtet någonsin.

Vi fick även till ett grymt markarbetspass. Värmde upp i alla gångarter, som vanligt.
Sedan gjorde vi galopp-halt, han hade ett fint stöd på bettet, jag kunde röra lite mjukt på fingrarna och kunde få fram att jag ville genom sitsen. När jag ville ha halt så tryckte jag mjukt med knäna, halt direkt, mjuk skänkel och jag fick galopp direkt. Sedan gjorde vi det blandat med tempoväxlingar, en ordentlig ökning, tryck med knäna - halt, galopp, framåt, ihop, framåt, halt osv. 
För att få ihop honom utan att behöva ta en massa i munnen, så trycker jag även där med mina knän, samtidigt som skänkeln ligger emot som stöd.

I traven körde vi överböjning i hörnen, serpentiner och skänkelvikningar.
Jag ville få honom så där riktigt mjuk i hela kroppen, så vi gjorde öppnor och överböjningar i båda varven, varierat med att gå innanför spåret och vara helt rak, utom när vi svängde. Han gjorde det superbra, försökte inte skjuta ut bogen en enda gång. Blev riktigt mjuk i kroppen och jag märkte på hela honom hur himla nöjd han var. 
Fortsatte passet med mer galopp, lite byten, förvänd galopp och lite mer tempoväxlingar, mest för att han tycker att det är roligt. 
När jag var nöjd så travade vi av och kände hur han verkligen tyckte att det var kul, han verkade även väldigt nöjd med sin insats haha, min glidare det. 

Man strävar ju efter att det ska se så enkelt ut när man rider, att man skulle kunna tro att vem som helst skulle kunna sätta sig på hästen och göra samma sak. Jag tycker att vi är på god väg ditåt. 
Det känns som att han utvecklas med stormsteg, mycket tack vare träningarna för Louise, så förhoppningsvis blir 2014 ett utvecklande tävlingsår för oss båda.


Charmig

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0