Amanda Anger

...Så kommer vissa antagligen att tänka:

Ja så kan man tänka, men litar han på mig, då tar han inte till flykt som första utväg, utan då kollar han med mig.

Jag har alltid varit väldigt noga med hur jag uppfostrar mina hästar. Hård men rättvis kan vara en bra beskrivning om man tolkar det rätt. Det viktiga är inte att få allt som man vill direkt, just på sekunden, annars ska hästen tas ner på jorden, nej. Utan man ska göra det på ett sådant sätt att hästen känner "aah, hon/han vill att jag gör så", fel ska inte för dom associeras med bestraffning utan snarare en förklaring. 

Jag har flera gånger skrivit att Harry inte kunde stå still en sekund när han kom, utan hela tiden var han lite stressad och laddad, slappnade aldrig av. 

Något som kan irritera lugnet själv. Det jag gjort är att i första hand ställa mig vid hans huvud, se till att fånga hans uppmärksamhet. Få ögonkontakt och försöka hålla honom stilla, klappa tills han slappnar av och då tydligt visa honom att det är rätt.

Upprepa flera gånger, bara vara lugn själv, för han var stressad. 

Bara fortsatte tills jag visste att nu har han förstått, han vet vad han ska göra och nu vill han bara ha den där extra uppmärksamheten. Då måste man ändra mönstret, för de är intelligenta djur. Så varje gång han började vandra runt, så blev det bestämda "Nej" och tog i grimman så att han stannade upp, men nu kommer bara belöningen när han verkligen står stilla under en tid. Sedan fortsätter man att successivt arbeta sig framåt. 

När jag känt att han blivit lugn inne i stallet, så har jag efter varje ridpass på banan hoppat av för att göra en koll. Följer han mig när jag går? 

Har han fokuset på mig?

När han började följa mig som en hund, så testade jag att ha honom i bara grimma i gången, med dörren stängd. Några gånger när jag var i sadelkammaren (som är alldeles intill) så kunde jag höra hur den lilla rackaren smet in i sin box. Då var det bara att testa en gång till, gjorde han ett försök så spände jag fast honom. Upprepade det varje dag tills han kunde stå där utan minsta problem. 

Sedan gjorde vi likadant utan grimma, och som ni ser på bilden, så kan han idag stå utan grimma, med dörren öppen.

Ja, han kan fortfarande bli rädd, men idag har vi en så stark relation att han gör inget förhastat, han kollar med mig. 

Han litar på att om jag gör det tydligt för honom att inget farligt kommer hända, då kommer inget farligt att hända honom.

 

Jag skrev ju om när en tjäder flög ner och landade precis bakom rumpan på honom, han blev livrädd, hjärtat dunkade i 180. Men skenade han? Nej, för jag bad honom att vara stilla, han vred huvudet och tittade på mig, och jag kände hur hans hjärtslag lugnades.

 

Hästar är flyktdjur, absolut, men dom är också flockdjur och om jag är ledare och talar om att det inte är någon fara, då är det heller ingen fara.