Amanda Anger

Det känns som att jag äntligen kommit till liv och blivit av med lite sömnbrist, igår gjorde jag i princip ingenting annat än att rida, sedan däckade jag på sängen.

Nu när jag känner mig som en människa igen så tänkte jag ta tag i livet och bloggen.

 

När man tittar ut så är det alldeles grått och lerigt, men jag tackar vädret för att det går att rida utomhus fast det är januari, om varje vinter ser ut så här så skulle jag nästan kunna tänka mig att bo kvar i Sverige. Jag är fortfarande inne i en väldig motivation och allt blir ännu roligare när det känns som att vi utvecklas väldigt mycket just nu. 
Harrys muskler växer, han blir allt starkare och vill väldigt mycket. Min egen sits har det hänt väldigt mycket med, all tjat från Mia och Louise har hjälpt mig väldigt mycket, har deras tips inpräntade i huvudet nu och dyker alltid upp när jag sätter mig i sadeln.

 

Harry har varit väldigt, väldigt pigg senaste tiden och hans enda vila har varit när han tappat skor... Alla fyra skor har han tappat, han som aldrig brukar tappa skor, just my luck.
Iaf, han har varit extremt pigg och jag har nästan funderat på om jag ska rida honom två gånger om dagen, men kom fram till att om jag börjar göra det så kommer han att få en sådan superkondition att han aldrig kommer kunna ha en vilodag.
Under mina lediga dagar så har vi iaf trimmat en hel del, jobbat på min sits och finlir med honom, blandat med långa turer i skogen. Idag är min sista lediga dag och den ska vi spendera på banan, för snart kommer kylan som jag varit så glad att jag sluppit. 

 

Nu är det inte långt kvar innan träningarna drar igång igen (inte för att jag haft så mkt uppehåll då jag varit ngr vändor till skästa) och jag längtar riktigt mycket. Det drar igång med Clinic och träning, vilket ska bli väldigt kul. Dessutom så bara väntar jag på att träffa Louise så jag kan prata med henne om de tankar jag har och hoppas att hon kan komma med lite bra förslag.