Amanda Anger

Det är så här, det jag blir så imponerad över, ang att Emmas text,
det är dels för att hon klarade allt det där, att bara vänta och se, att inte kunna göra något när hennes
bästa vän väntade på döden, att hon fortfarande står med huvudet högt och kämpar.
Men också att hon just skrev det till mig, som hon aldrig träffat, lät mig dela det med så många andra.
För att ni skulle få se en annan del av världen, som bara vissa får se, men som ingen vill se.
För att verkligen framföra att man ska uppskatta det man har och den tid man har.
Någon kommenterade att hon tyckte historian var hemsk men att texten kunde ha varit skriven lite bättre,
men alltså, att sätta sig ner och skriva om en så jobbig händelse och dela den med så många människor,
som man inte känner, det är inte lätt (jag menar inget illa mot dig som skrev kommentaren, jag försöker bara förklara).

När vi hade "slutprov" i svenska A så satt vi i en sal och skulle skriva om ett speciellt ämne och det fanns flera
sett man kunde skriva det på, * hur man kunde motarbeta det,
* Syn på hur det är/kan vara att vara med om det,
och ett till som jag inte kommer ihåg. Men iaf så valde jag det andra, hur det är att vara med om det.
För jag har just det, varit med om det (som ämnet var, vet dock inte om jag vill säga vad).
Jag satt där, hade runt 2.5h på mig att förklara för några jag inte känner, hur det kändes,
händelserna, förloppet... Många av er kan inte ana hur svårt det var, att skriva på ett sätt så att
dom skulle förstå, hur dom skulle fatta hur otroligt hemskt och jobbigt det varit.
Att försöka förmedla en känsla som är så gott som omöjlig för någon att förstå om man inte varit med om det själv,
det var otroligt svårt. Därför är jag imponerad över henne, att hon skrev det, för jag vet inte själv om jag skulle klara att göra det, att prata om det med människor jag har ett ansikte på, visst inga problem. Men med människor jag inte mött, jag vet inte, kanske skulle jag kunna göra det, inte omöjligt men jag skulle tycka det var grymt svårt.
Att förmedla så att alla ska förstå hur det känns.

Hoppas ni fattar vad jag ville få fram :)