Amanda Anger

En av mina lärare skulle berätta för oss vad man skulle tänka på när man håller tal.
H*n gav bland annat förslag på vad de som lyssnar tittar på (som om man inte vet det själv, hehe)...
Iaf så blev jag ärligt talat chockad över vad h*n tog upp!
H*n började prata om vad man har för kläder på sig, där sas inget konstigt, men sen kom h*n till utseende...
och sa "tänk tex att någon har en väldigt stor nästa eller ett ärr i ansiktet, det är ju något man fokuserar på.
och bör därför förklara hur det kommer sig att man har det", okej tänkte jag, men vaddå om jag skulle ha en stor näsa ska jag då säga inför alla "Tja, jag har en stor näsa för jag föddes med det"? eeeh, lät bara sjukt.
Har någon en stor nästa så whatever, och har man ett ärr så kanske man inte vill säga vad som hänt,
tänk tex om man skulle blivit misshandlad/våldtagen och fått det då, då skulle man förmodligen inte vilja berätta det för en massa människor?

Sen sa h*n "tänk er att ni aldrig sett någon med mörk hy, hur fundersama ni skulle bli då?", sen sa h*n
"eller att det är någon med mörkare hy och ni undrar om den kanske är adopterad", när h*n sa det
så kände jag för att skrika åt människan och fråga vad problemet va. Ångrar att jag inte sa något..
Så vaddå om man är adopterad och/eller från ett annat land då måste man stå och berätta det för alla!?
Nej fyfan...

Jag personligen tänker ALDRIG så här när någon redovisar/håller tal och ingen av mina vänner heller,
så jag förstår verkligen inte vart allt det där kommer ifrån.
Nu blir man grymt taggad på att hålla tal...
Jag tycker det är så JÄVLA FEL att säga så!
Ingen ska behöva känna sig utpekad. Vad hände med att man ska behandla alla lika?

Tkr som sagt att det är helt fel att göra så, speciellt som vuxen, vad säger ni?



Hade bilden på datan sen något arbete om mänskliga rättigheter, passa rätt bra ;)