Amanda Anger

Igår när jag red Harry så fick han helt plötsligt panik och kastade sig framåt, direkt så bad jag honom att stanna, vilket han gjorde. Jag vände på huvudet och såg en fet tjäder dyka ner på den plats vi va på några sekunder innan, kraschade ner och slog några volter för att sedan låta så där fult som dom gör.
Harrys hjärta slog i 180 och han skakade, men han stod stilla. Jag klappade honom och pratade med honom, så vred han huvudet mot mig, kollade mig i ögonen som för att kolla "är de verkligen inte farligt?" och jag kände hur hela han började slappna av och sen kunde vi fortsätta vår ritt som vanligt.

Bekräftelsen jag fick där, när han stannade och kollade upp på mig, fast han var så rädd och lugnade sig när jag visade honom att det inte var någon fara, den gjorde mig så grymt glad. Har verkligen fått ett så starkt band till honom, han är den häst som kommit mig närmast och jag kommer aldrig någonsin kunna hitta en sån här häst igen. Jag har aldrig varit med om en individ med en sån personlighet, det är omöjligt att inte falla för den vackra "lilla" hästen.