Amanda Anger

Som livet är nu så är det så j*kla bra. Världens goaste häst, bra jobb och familjen nära, inte så mycket bekymmer. Startat ett sparkonto där jag ska lägga in viss del av lönen varje månad, spontan-jag har massor med planer för pengarna, en ny sadel, resor osv... Men realist-jag börjar ta över och framtiden snurrar i huvudet. Om inte alltför lång tid ska jag börja plugga på universitetet och det är ju inte precis bara att börja för min del. Jag ska alltså flytta och ta med mig Harry, jag måste komma på en lösning hur jag ska ha råd med hyra, stallplats, mat, bensin, ny bil, studiemedel och allt för att vi ska klara oss. Jag kommer att plugga i 6år till, att flytta med min häst måste ju vara lite som att vara ensamstående förälder med två barn att försörja. Varje krona kommer jag behöva, för jag ska inte lämna Harry, aldrig i livet, dit jag ska - dit ska han.
Tankarna har gått i 180, jag kommer inte börja plugga nästa år, men jag måste ju ändå börja planera nu, annars kommer det aldrig gå.
Funderingarna går också till vart jag ska ta vägen? Jag ska ju bli ekonom. Men vart? Handels i Stockholm är ju att glömma, lägsta intagningspoängen är 1.9hp så nej. Sen har vi Göteborg, Linköping och Lunds universitet, jag skulle nog komma in på alla tre tror jag. Jag har förälskat mig i Lund, universitetet och dess campus, men Lund... det är så väldigt långt hemifrån, jag kan inte precis spontant ta bilen hem till Tärnsjö, då blir det flyg som gäller.
Göteborg är ju ändå Göteborg, närmre hem och en trevlig stad.
Linköping, men känns som att staden är lite seg? Däremot relativt nära hem och billigare stall än i Göteborg.
Ja, sen har vi ju Uppsala, Sveriges studentstad (även Lund), men jag känner verkligen inget sug alls efter att sätta mig i föreläsningssalarna i Uppsala, 6års plugg i en stad jag sett varje dag i 3.5år och dessutom många gånger innan. Då drar jag hellre till Stockholm, KTH eller Stockholms universitet. Men för Harry skulle jag stanna.
Vart jag än tar vägen så behöver jag ha ett jobb vid sidan om studierna, kanske 50% eller något liknande, eller försöka få något extra lån, för jag måste ju ha mer pengar än vad studielånet erbjuder och pengarna jag sparar räcker ju inte hur länge som helst. I dagsläget betalar jag 50% av kostnaderna av Harry, alla tävlingar och 1/3 av transporten. Medan Marie (min ena storasyster) hjälper till att betala andra halvan av honom, vilket jag verkligen inte kan förvänta mig under en mycket längre tid, då hon redan gjort så otroligt mycket för mig och om jag skulle plugga i Lund tillexempel så kan det ju heller inte vara så roligt för henne då hon knappt kommer kunna följa med på tävlingar.
Vissa säger "ja du kommer kanske stå inför valet att sälja Harry", men jag börjar nästan gråta bara av att höra orden och jag är inte så väldigt känslosam i övrigt, att lämna honom är inte ett alternativ. Så en plan bearbetas för fullt i hjärnan, har iaf lite tid på mig.
Några saker kan vi konstatera
- det är jobbigt att bli vuxen, livet är dyrt och min häst är världsbäst.

Intresset av att läsa det här inlägget för er va nog inte alltför stort, men väldigt skönt att skriva av sig lite.