Amanda Anger

Han har varit väldigt arbetsvillig och lyhörd, vilket har gjort mitt jobb ganska enkelt, jag har verkligen haft möjlighet att fokusera på min sits och börjar få bort lite gamla olater. Något som i sin tur gör att han blir ännu trevligare att rida *ler*.

I torsdags red vi en sväng i skogen när jag kommit hem från jobbet, vi galopperade på en liten väg utan någon belysning. Plötsligt började ett starkt sken lysa honom i ögonen och flög runt lite, stackarn blev ordentligt skrämd och jag hann knappt blinka innan jag låg i snön. Då var det alltså en person som var ute och gick helt svartklädd så han syndes inte alls, personligen kan jag tycka att det hade varit bättre om han sagt ngt eller bara svängt av på stigen bredvid, menmen. Harry var skiträdd och sprang lite längre upp bland träden. Tur för mig att jag bara behövde ropa på honom för att han glatt skulle komma till mig. 

Många fördelar med att ha en häst som litar på mig. 

En annan lite intressant grej var när vi hade sällskap av Kerstin på Liz. 

Harry började bocka och Liz fick för sig att springa vidare, sånt som händer, iaf så va min första tanke "shit nu kommer han dra". Han har mycket fullblod i sig och har tidigare exploderat om någon försökt springa förbi honom, men jag bad honom iaf att sakta av och det gjorde han utan protest, så vi skrittade efter. Mycket nöjd.