Var i stallet i lite mer än 3h idag, ville inte ens åka därifrån men hungern blev för stor.
Ställde upp två små hinder på banan idag, jobbade på kurvridning och väldigt fokus på min sits innan, över och efter hinder. Vi fick till ett riktigt bra tryck och fick känslan att jag hade kunnat höja upp hinderna mycket, shit va jag trivs med den hästen. Fick en väldigt bra känsla, han hoppade fint med ryggen, hittade en väldigt stark och fin galopp. Min egen ridning var ganska duglig.
Hans självförtroende har växt betydligt, det känns som att han verkligen börjar tro på sig själv och tycker att han är bra, det blir så stor skillnad när hästen får mer och mer självförtroende, mer kraft i allt. Känns väldigt bra.
Var på toppenhumör efter ridpasset, borstade honom länge, masserade in arnika gel och stretchade honom. Gosade, gav honom godis och snyggade till manen medan han stod och verkligen njöt av all uppmärksamhet.
När jag skulle mocka så fick jag för mig att jag skulle träna min koncentrationsförmåga, vanligtvis när jag mockar så tänker jag på allt möjligt och tankarna svävar runt fritt. Men bestämde mig att jag skulle skjuta undan alla onödiga tankar och fokusera på mockningen, det var en liten utmaning faktiskt.
Det gick dock bättre än väntat och jag mockade mer effektivt än vanligt, trots att jag är så petig. Bra med lite tvångsövning av koncentrationen emellanåt.
Bestämde mig även för att rengöra vattenkopp och krubba igen, tvätta och smörja hans vardagsträns och rengöra skydd.
Det känns som att jag äntligen kommit till liv och blivit av med lite sömnbrist, igår gjorde jag i princip ingenting annat än att rida, sedan däckade jag på sängen.
Nu när jag känner mig som en människa igen så tänkte jag ta tag i livet och bloggen.
När man tittar ut så är det alldeles grått och lerigt, men jag tackar vädret för att det går att rida utomhus fast det är januari, om varje vinter ser ut så här så skulle jag nästan kunna tänka mig att bo kvar i Sverige. Jag är fortfarande inne i en väldig motivation och allt blir ännu roligare när det känns som att vi utvecklas väldigt mycket just nu. Harrys muskler växer, han blir allt starkare och vill väldigt mycket. Min egen sits har det hänt väldigt mycket med, all tjat från Mia och Louise har hjälpt mig väldigt mycket, har deras tips inpräntade i huvudet nu och dyker alltid upp när jag sätter mig i sadeln.
Harry har varit väldigt, väldigt pigg senaste tiden och hans enda vila har varit när han tappat skor... Alla fyra skor har han tappat, han som aldrig brukar tappa skor, just my luck. Iaf, han har varit extremt pigg och jag har nästan funderat på om jag ska rida honom två gånger om dagen, men kom fram till att om jag börjar göra det så kommer han att få en sådan superkondition att han aldrig kommer kunna ha en vilodag. Under mina lediga dagar så har vi iaf trimmat en hel del, jobbat på min sits och finlir med honom, blandat med långa turer i skogen. Idag är min sista lediga dag och den ska vi spendera på banan, för snart kommer kylan som jag varit så glad att jag sluppit.
Nu är det inte långt kvar innan träningarna drar igång igen (inte för att jag haft så mkt uppehåll då jag varit ngr vändor till skästa) och jag längtar riktigt mycket. Det drar igång med Clinic och träning, vilket ska bli väldigt kul. Dessutom så bara väntar jag på att träffa Louise så jag kan prata med henne om de tankar jag har och hoppas att hon kan komma med lite bra förslag.
Ligger i sängen, sömnlös trots att jag är trött. Väljer att tolka det som att jag behöver fler hästar så jag gör av med lite mer energi, låter mycket bra.
Det är ganska sjukt egentligen, hur mycket man kan älska en sport. Senaste tiden har jag knappt kunnat åka ifrån stallet, vill vara där, rida, pyssla och fixa. Lider av lite extrem motivation just nu..
Nu kollar jag på och studerar det mesta (hehe), så jag tänkte dela med mig av ngr youtube-klipp.
Var till skästa och tränade för Mia idag. Harry var minst sagt taggad på att få hoppa, när vi kom fram så kunde han knappt vara stilla i transporten, puttade på mig när jag skulle ta på alla grejer och trampade. När jag hoppade upp kände jag den enorma energi han traskade runt med. Han är lite lustig när han är väldigt taggad, han är först fånig och fjantar för sånt som han vanligtvis inte bryr sig om, sen blir han lite kaxig istället.
Vi jobbade igång mycket i galopp, växlingar, fick till och med tänka lite samla när jag skulle öka, så mycket fart var det i honom. Vi hoppade på volt och skulle få hästarna att vänta, vilket han gjorde förvånansvärt bra för att vara så pigg.
Linje med tre hinder, 17m mellan dom. Skulle rida på 5 galoppsprång, alltså tillbaka. Första gången hoppade han lite väl mycket på hindret i mitten, sedan gjorde han det riktigt bra.
Hoppade bom-räcke-bom, galoppsträcka, räcke. Därefter ett räcke, lång galoppsträcka till en linje, räcke oxer (kan lägga ut bilder imorgon om det är otydligt). Det var 5 galoppsprång mellan räcket och oxern, framåt. Första gången kändes det väldigt långt eftersom vi hade ridit ihop en del innan. Men jag var väldigt beslutsam, vilket smittades av på honom och jag tycker att vi löste det hela riktigt bra, hoppade en gång till på 110 och då var det inga problem alls. Höjde till 130 och han hoppade verkligen super! Han var fokuserad, stark galopp, fin teknik, bra höjd och sökte hinder.
Det var ett rent nöje att rida honom.
Det som är så himla bra med Mia är (som jag nämnt tidigare) att hon har extremt bra koll på alla smågrejer jag gör, ingenting går obemärkt och hon är på mig som en hök. Kan det bli bättre??
Det börjar verkligen hända mycket med mig och Harry nu, vi är på en bra väg nu och jag är så j*kla glad! Några grymma tränare, en underbar och tuff häst, ja... inte kan jag klaga!
Jag är en sån person som tycker att det är jättejobbigt att önska sig saker, men vill samtidigt ha väldigt mycket...
Dock är det jag vill ha lite väl dyrt så det får jag nog stå för själv ;)
Veredus by Marcus Ehning.
Jag är väldigt petig med Harry och har velat ha dom här skydden sen dom kom, de nya funktionerna gör att jag inte har några som helst problem med att betala lite mer. Dock är dom tydligen små i storlekarna, får testa någon annans innan jag köper.
Har alltid tyckt att antares hjälmarna är fula, men plötsligt så har jag ändrat åsikt och har gärna en att växla med.
Ett nytt träns, antingen ett micklem eller ett till pessoa. Pessoa är betydligt snyggare, har fungerar fint hittills och har bra läder, men kände på Micklems tävlingsträns i Globen och det var verkligen grym kvalité på lädret, måste vara jätteskönt för hästarna...
Hmm..
Chaps
Sen skulle jag vilja ha en ny sadel också hehe, var jag hade tänkt få alla de här pengarna ifrån vet jag dock inte...
Får börja med skydden, tränset och spara helt enkelt.
Igår fick Harry vila, men tog in honom efter att jag mockat, bara för att spendera tid med honom. Hade en riktigt dålig dag, framförallt fysiskt, så behövde verkligen vara med honom. Det är fascinerande egentligen, hur han kan ändra mitt humör direkt, bara av att titta på mig med sin busiga uppsyn. I 1h pysslade jag med honom och hade gärna stannat längre, borstade, gosade och skämde bort honom med godis.
Den bästa medicinen för allt.
Bästa <3
Nu måste jag prata med ngn läkare... Svarar förresten på funderingar så fort jag får tid.
Om man bortser från den väldiga trötthet och sömnlöshet jag lider av nu, så måste jag säga att jag verkligen älskar livet just nu. Tittar upp i taket och tänker på allt jag har och är så tacksam för.
De jag har runt mig just nu skulle jag inte byta mot allt i världen.
Spenderade helgen med ngr av de bästa jag vet - Harry och Vendela.
Lägga ner en massa tid på att mysa, rida och pyssla med Harry, och hinna med att åka till en av världens bästa människor. Har skrattat så jag nästan gråtit i helgen, hon och hennes familj är nästan lika galen som min egen.
Har dessutom väldigt roliga planer med högst värdefulla vänner framöver.
Några dagar till tills lite ledighet, ska bli skönt att vara hemma lite mer, mina systrar kommer vara hemma och jag kommer kunna vara i stallet när det är ljust ute.
Skulle någon komma med ett ridhus till mig så vore det perfekt ;)
Kan du skriva ett inlägg om dina gamla ponnysar/hästar?
Absolut kan jag det!
Vilken är den "bästa" ponnyn du har haft? Den som du har fått mest placeringar med. :)
Todd, han var en helt fantastiskt bra ponny som verkligen kämpade med och för mig, han gav mig väldigt mycket och jag är evigt tacksam för min tid med honom :)
Vad har du för mål 2014?
Jag hoppas att vi med hjälp av mina tränare ska kunna hoppa 140 under 2014. Jag skulle behöva komma tillbaka till det mentala flow jag hade med Todd och fortsätta jobba med att bli starkare, teknik osv :)
kan ni inte komma ner till 13- spelen i HBG? Hade varit sjukt roligt att få träffa er :)
Det kommer nog inte hända 2014, vi behöver bli lite bättre innan vi åker så långt hehe ;)
Bästa inomhus & utomhus tävlingsplatsen?
Inomhus är nog... hmm.. jag gillade Helsingborg! Utomhus Strömsholm (om man slipper spöregn hehe)
Vilket tävlingsminne är starkast ?
När vi va på meeting i Sundsvall, todd och jag gjorde ngr av våra bästa rundor tillsammans där.
Rider du Todd ibland?
Har gjort det en gång sen han såldes, men planerar att "våldgästa" dom under min ledighet :D
Hur går det för Todd idag?
Det går riktigt bra, han trivs verkligen med Elsa och han hade inte kunnat få ett bättre hem :)
Vilken är din favorithäst/ponny? Om du bara får välja en. ;)
Som inte är/varit min egen? Isf Carlos och Munsboro Mourinho
Vilka bloggar läser du dagligen?
Läser nästan bara arnoldassarsson.se , engmanamanda.blogg.se , vendelanorea.blogg.se och sen nellies + tyras ibland.
Harry har som jag tidigare nämnt, vilat tre dagar den här veckan, men igår gav vi oss äntligen ut. Det blev väldigt tydligt att det inte bara var jag som längtat efter ett ridpass, han var så himla taggad. När vi kom till galoppsträckan så kände jag hur han blev allt högre och han laddade upp för att galoppera, det var mycket krut i honom om man säger så. Han var så glad att han knappt kunde hålla sig själv i styr, så det är skönt att han är så pålitlig, så att jag kan låta honom gasa emellanåt och alltid veta att jag kan få stopp på honom snabbt.
Det var svårt att avgöra vem av oss som var mest lyrisk, men tror nästan han vann, har aldrig träffat en så charmig och positiv häst innan. Helt fantastisk.
Det är inte det lättaste att ta sig till busshållplatsen när man först måste glida ner för en backe, som iofs är ganska underhållande, så länge man står på fötterna och sedan upp för en annan backe...
Harry har vilat i tre dagar nu, då han trampat av sig en sko och Fredric kunde komma först igår. Men nu är det fixat och jag kan äntligen bli av med lite ridabstinens.
Mysig ridtur med stjärnan i helgen.
Mammas "vackra" tårta
Har saknat Todd så extremt mycket, kollat på en massa filmer och tänkt tillbaka, tur att jag har Harry. Men jäklar vilken tuff ponny han är, bästa Todd. Kolla bara på bilden, msvb i hamre för något år sedan.
Vi är strax över etthundra ungdomsryttare, ryttare som tävlar Lätt d-Msv a/ 110-150 som gärna vill få fram våra tankar och åsikter innan eventuella regelförändringar sker/redan har skett. Vi tycker att det är viktigt att man förankrar hos de som reglerna faktiskt påverkar och gör en konsekvens över hur det verkligen kommer att påverka oss. Här är vår text, som består av våra samlade åsikter och förslag.
• Behålla loggorna.
Varför: Vi är många som ridit och tävlat i flertalet år, samlat på oss utrustning för stora summor genom inköp eller som gåvor vid födelsedagar etc, tagit över eller precis införskaffat oss utrustning. Följderna av SvRF:s regler om loggor kommer att bli som så att större delen av all vår utrustning kommer att vara otillåtet, tusentals - till och med hundratusentals kronor kommer att gå förlorade för en majoritet. Tillverkare kommer dessutom att stå med massvis av produkter som de inte kommer att kunna sälja. Reglerna kommer från FEI:s regelverk, det är en väldigt stor fixering vid att vi i Sverige ska ha det precis som utomlands. Men, i Sverige är ridsporten en folksport just för att det har fungerat som det gjort. Om vi ska förändra våra regler så de stämmer överens med exempelvis Tyskland, så kommer vi successivt att ta bort möjligheten för att fortsätta ha ridsporten som folksport. Resultatet kommer alltså slutligen bli att endast de med hög inkomst kommer att kunna utföra ridsport. Tanken är alltså att man ska få bära sponsorlogotyper. Låt oss ta in det… Om vi säger så här: Agnes har en passion för hästar men tillhör en medelklass familj som inte har råd att köpa henne en topp-ponny, hon kanske inte kommer att kunna hoppa högre än lätt b. Hur många sponsorer tror SvRF egentligen att hon kommer att få, så hon kan behålla den utrustning hon har? Förmodligen ingen, då de små klasserna inte är lika attraktiva som de stora. Sedan vill vi gärna att SvRF tar och sätter sig in i situationen som uppstår för egenföretagare och tillverkare av utrustning. Ett företag behöver bli stort för att kunna sponsra många och mycket, för att bli stort behöver de sälja och hur säljer det? – Genom att förmedla sitt varumärke. För att förmedla sitt varumärke så behöver det synas och vart syns det bäst? – På tävlingar. Nya regler om loggor gör inte bara så att tusentals ryttare har lagt stora mängder pengar på oanvändbara grejer, utan vi begränsar även företags möjligheter till att växa och därmed begränsar möjligheterna till att sponsra. Ridsport handlar en hel del om prestige, oavsett vilken nivå man är på, vi vill gärna visa upp det vi har oavsett inkomstnivå.
• Ändra reglerna kring stilbedömning
Hur och varför: I dagsläget har vi alltså resultatpåverkande stilbedömning på SM för B-ponny. Något vi skulle vilja förändra, vi ser hellre att stilbedömningen kommer tidigare. Här är några förslag:
- Vid tagande av grönt kort så ska ridprov genomföras, ryttaren för resp gren ska visa upp att den kan genomföra en enklare bana utan att utsätta sig själv eller andra för fara.
- Att ha godkänt stilresultat för att kvala till msv-klasser, detta både gällande ponny och häst.
- Införa flera bedömning A, inverkansbedömning och idealtids klasser på lokal nivå. För att sedan komma in i de ursprungliga bedömningarna på högre nivå.
- Ta bort bedömning C, då det inte främjar god ridning eftersom det endast handlar om att vara snabbast. Både på storhäst och ponny. Många är vi överens om att när man är kvalificerad till ett mästerskap så kan man rida, i alla fall utan att utsätta någon för fara, utveckling pågår ju under hela det aktiva ryttarlivet. Ett mästerskap ska fungera så som vi alla lärt oss, på fel och tid. På ett mästerskap gör de bästa i landet upp om medaljer och vi vill att det ska gå rätt till. Att ha stilbedömning som avgörande för endast startordning är välkommet och kan även lyftas fram som extra prestige, för att förmedla vikten i att rida på ett förmånligt sätt mot hästen. Den mänskliga faktorn gör det svårt eller rent ut sagt omöjligt för en person att bedöma ca 40 ekipage på ett likvärdigt sätt och dessutom hålla undan sitt egna tycke, med det menar vi vad just den domaren gillar för typ av häst. På högre nivå i dressyren har dom fyra eller fler domare, som varken får träna någon i startfältet och de sprids ut under tävlingen så att de inte kan prata med varandra. Vi vill ha flera domare under tävlingen och de ska inte träna eller vara nära släkt med deltagare. Vi vill även ha ett tydligt och strukturerat system som dessa (utbildade) stildomare ska följa, då vi idag anser att det inte fyller den funktion som önskas. Kommentarer som följande har givits:
- Bra ridet på springig ponny - Bra ridet på het ponny - Din ponny har lite för lång man - Du bör stoppa in håret i hjälmen
Eller vid tillfälle med fler domare (angående samma ritt och ekipage, placerade bredvid varandra):
Domare 1 – För högt tempo, rid långsammare Domare 2 – Perfekt tempo fortsätt så.
Detta är endast ett urplock från alla de kommentarer som givits och vi måste få säga att de inte är speciellt givande. Domarnas budskap om de förbättringar vi behöver göra framgår inte, vilket går emot just det som SvRF infört regeln för. En namnändring önskas även, från stilbedömning till inverkansbedömning.
• Avslå förslaget om barns tävlande
Varför:
År av värdefull erfarenhet kommer att förloras, majoriteten av oss ryttare värdesätter vår B-ponnytid och anser att den är alldeles för lärorik för att förhindras. Barn kommer alltså att tvingas upp på större ponny/häst vid 12års ålder, utan någon erfarenhet. Först vill alltså SvRF att det ska rida stilbedömning då ridningen för de unga alltså skulle vara för farligt, men nu ska vi alltså ta bort möjligheten att lära oss på B-ponny och försöka oss på en större utmaning från start. Kommer risken att öka eller minska? Vi kan nog alla vara överens om att riskerna kommer att öka. Barn på ca 20-40kg ska alltså uppmanas att sitta på 600kg häst till att börja med, då de bara med ett års skillnad inte anses vara redo för att sitta på en B-ponny. Detta är inget vi ungdomar stödjer, vi vill ha kvar våra B-ponnyer. Dessutom är det värt att fundera över, om barn ska vänta med tävlande till dess att de nått 12års ålder, kommer de då att vänta eller ökar risken för att de hittar andra sporter att lägga sin tid på? Troligtvis kommer vi förlora många potentiella ryttare till andra sporter.
• Prispengarna tillbaka på ponny
Varför: När prispengarna togs bort från ponny så sades det att det skulle bli billigare att tävla och argumentet ”barn ska inte tävla om pengar”. Men hur gick det egentligen till med dessa pengar innan de togs bort? Det kan bara vi ryttare svara på, när man placerade sig i en klass så fick man en summa pengar. Dessa pengar gick till kommande tävling, genom dessa prispengar så underlättades tävlandet för familjer och framförallt för de som inte hade så hög inkomst. Pengarna från en tävling gick till en annan tävling. I dagens samhälle så bör man få lära sig pengars värde tidigt, då allt kostar och ridsporten om något. Värt att tillägga är också att tävlingarna har blivit betydligt dyrare sedan prispengarna togs bort. Förslag till hur det skulle kunna fungera: - Att man precis som på häst får prissumma direkt in på sin tdb och på så sätt tas eventuell press från föräldrar bort. Det blir därmed inte en lika stor grej med att tävla om pengar, utan mer som ett underlättande bidrag.
Han lyckas aldrig sluta att få mig förundrad, den gråa långbenta rackaren. Igår var vi ut i skogen, hela tiden med Mias kommentarer i huvudet "axeln anger, hur var det med vridningen på skänklarna, kroppen", funderade mycket på vad och hur jag gjorde. Harry svarade fint på det jag gjorde, arbetade med hela kroppen, fin höjd i steget och var väldigt reglerbar.
Hela tiden var han mjuk, med ett fint stöd på bettet. Utöver alla tankar om min sits så njöt jag mest.
Vi träffade på några maskiner i skogen också. Reaktionen hos honom var mest "åh va spännande" och gick fram till dom, hade det varit ett år sedan så hade han fjantat en massa, det märks att han har växt upp en hel del.
Däremot körde han race i hagen med de andra, av någon anledning så älskar han snö. Jag minns förra året, hur han pressade ner huvudet i en stor snöhög, skakade om och tittade sedan glatt på mig haha. Något han gjort ganska många gånger efter det och tycker att det är jättekul :)
Min hjärna går i full speed, allt från att överanalysera min ridning, analysera min häst, analysera andras ridning och träning, till hela ridsporten och hur allt egentligen fungerar, och hur det skulle kunna fungera.
Dagarna har gått i ett och jag skulle definitivt behöva minst 10h till på dygnen. Det är kul när man verkligen ger sig in i något, kanske lite sjukt också haha... Men, - att göra och studera för att lära.
I tisdags så tränade jag iaf för Mia, sista träningen för i år, så framöver blir det turer bort till skästa.
Det var en väldigt genomtänkt träning där vi jobbade på allt finlir mellan hinder. Något otroligt bra med Mia är att hon hittar så små grejer i min ridning som jag ska ändra på, som i sin tur resulterar i stora skillnader.
Inte en sekund går utan att hon har full koll på hur jag sitter och vad jag gör där uppe.
Harry var dessutom på ett himla bra humör, visade verkligen upp vilken enorm kapacitet det finns i hans galopp. Vilket gör det lite svårt för mig emellanåt, men jag lär mig desto mer och det är en väldigt rolig utmaning.
Jag kan ändra position ca 0.3mm och han ändrar tempo, längd på steget, höjden osv, ganska fascinerande faktiskt. Fick verkligen möjlighet att fokusera på min sits och alla smågrejer, jag bad och han gjorde med glädje.
Kan knappt vänta på att få komma hem och hoppa upp i sadeln.
Det enda jag kan klaga på just nu är att jag inte har ett ridhus.. Men man får iaf vara glad för att snön är på ingång så man kan vistas på ridbanan.
Vi är många som har synpunkter på ridsportförbundets olika påhitt och det debatteras vilt.
Vuxna och några ungdomar som kämpar för vad de tror på, nu vill vi öppna dörrarna för fler ungdomar att uttrycka sina åsikter. Som ungdom kan det vara lite känsligt att föra fram sina åsikter, speciellt offentligt och i skrift.
Jag (Amanda) funderade lite på vad vi skulle kunna göra för att underlätta det hela, så jag kontaktade direkt Matilda. Våra tankar har då lett oss till att vi tillsammans med er ska visa ridsportförbundet vad det är vi önskar,
lyfta fram sådant vi skulle vilja förändra, idéer vi har och även det vi tycker är positivt med systemen. Som nyss nämnt så är vi medvetna om att det känns jobbigt för många att uttrycka sig, därför tänkte vi erbjda oss som "mellanhänder", alltså att ni kan kontakta oss, så kan vi tillsammans prata om era tankar och ihop få fram det budskap ni vill. Vi skulle sedan på ett (förhoppningsvis) för alla förståeligt sätt föra fram det vi fått höra, för att kunna spinna vidare på det hela tillsammans.
Tanken är att vi ska samla ihop åsikter/tankar/idéer från så många ryttare som möjligt, för att sedan göra en slags sammanställning som vi kan föra vidare.
Tillsammans är vi starka och det finns absolut ingen lägsta ålder för att ha vettiga åsikter, din ålder spelar ingen roll - men din åsikt gör. Ingen fråga/tanke är för liten eller för stor. Det är ingen som kommer att dömma. Det är dags att vi tar ett steg fram och visar framfötterna, vi alla ungdomar är den svenska ridsportens framtid, så låt oss enat göra framtida år på hästryggen till något bra.
Tävlar du på någon nivå, i någon gren och är ungdom - välkommen in i debatten.
Ni ska alla känna er varmt välkomna att kontakta oss, allas åsikter är viktiga och låt oss göra något riktigt bra utav dom. Vi vill veta vad du tycker. Så låt oss veta och uppmana även dina vänner att göra likadant.
Det är bara att kommentera här, mejla [email protected] eller att skriva till Amanda Anger eller Matilda Sparrenhök på facebook.
Idag startades bloggen angrysparris.blogg.se som imorgon på eftermiddagen kommer att ändra namn till angrysparris.se , där kommer jag och Matilda Sparrenhök att blogga tillsammans och ta upp diverse frågor som rör ungdomsryttare. Även en hel del tankar och funderingar.
Jag värdesätter min ponnytid väldigt högt och ser tillbaka på den med glädje och tacksamhet.Fast jag har synpunkter på det här med stilbedömning, jag startade mitt första SM samma år som de införde stilbedömningen. Då var det även avgörande för alla kategorier. Man märkte ett tydligt mönster att de som startade i början av startfältet blev lite mer sågade än övriga, det blev liksom "uppvärmningen", ju längre det gick, desto högre stilpoäng blev det, med vissa undantag.
Jag startade i kategori C och blev väldigt fundersam över protokollen jag hämtade ut, dessa två personer hade alltså tittat på samma ritt. Domare 1 klagade på att jag hade alldeles för högt tempo, medan domare 2 tyckte att tempot var jättebra och att jag skulle fortsätta så. Det var kommentarerna om min ritt, jag vet inte med er, men för mig var det iaf svårt att hitta någon röd tråd i det hela: Det jag försöker säga är att ridstilar är en smaksak, vissa gillar lite mer fart, andra gillar lite mer samlat, vissa vill ha ponnyer som liknar storhästar och andra lite grövre "riktiga" ponnyer. Även om man försöker att inte vara lite partisk så har man ju ändå en åsikt och det är ju deras åsikter de ska föra fram. Men tänk om jag råkar gilla att rida i ett högre tempo, för att jag och mina tränare anser att det passar min ponny bäst, ska min chans på medalj då minskas?
Jag vet att man vill främja god ridning och att ge hästarna en trevlig upplevelse, det vill jag med. Men kanske måste man också fundera på hur rimligt det blir att man som människa ska kunna kolla på så pass många ekipage, och bedöma alla rättvist och med upprätthållet fokus. Jag skulle iaf inte klara av att studera ca 40 ekipage och bedöma dom med exakt samma fokus och med en helt neutral tankeställning till vilken typ av häst man föredrar. Om man tittar på resultaten från inomhus-SM så hade alltså 3an och 4an 0.6, medan 5an och 6an 0.7 efter tre rundor, de som hade 0.7 fick alltså inte chansen att rida om en medalj. Jag har svårt att tro att den där 0.1 som det skiljer, gör dessa två ryttare så mycket sämre att de inte skulle kunna rida en bra och säker omhoppning. Då ställer jag mig frågan, är det verkligen rättvist? Personligen tycker jag absolut att man kan ha kvar stilbedömningen som "en klass i klassen", på så sätt lyfta fram den goda ridning man vill främja, utan att ta bort möjligheten för alla aktuella att rida om en medalj :) så som man numera har i kat C och D. Det är tråkigt att höra om ungdomar som lämnar banan i förtvivlan och krossat självförtroende, det är väl inte meningen att vi ska trycka ner dom? Jag tycker med det sagt att vi borde föra fram att det ska vara väldigt viktigt att de som dömer ska försöka få alla ryttare att lämna banan med en trevlig känsla, ge dom konstruktiv kritik på ett sätt de förstår och känner att det kommer vara värt att jobba vidare på det domarna säger :).
Jag har nu både funderat och förundrats över Svrf och deras påhitt.
Nu tänker jag inleda med att föra fram vad sport är för mig... Min syn är alltså att sport är hård träning, analysering och tävling, man lägger ner timmar av träning och finlir för att kunna prestera på tävling. Ju hårdare du tränar och ju mer information du är beredd på att ta in - desto bättre blir du och ju tidigare du börjar, desto fler timmar får du, desto mer lärdom kommer du ha med dig.
Jag började rida ponny när jag var runt 6år och spenderat större delen av mitt liv i stall, alltså hade jag missat 6år av erfarenhet och lärdom om jag inte hade fått tävla b-ponny. Inte för att möjligheten till ridning försvinner, i och med att man inte får tävla, men för att det var tävla jag ville. Jag hade inte suttit på hästryggen i 6år och tränat, om jag inte fått komma ut på tävlingar. Sedan tävlar man ju inte som 6åring, men tidigare än 12+. Med handen på hjärtat kan jag säga att jag aldrig, ens i min vildaste fantasi, skulle kunna ha en häst som Harry om det inte vore för alla år på mina ponnyer.
Om det dessutom är så att förbundet vill ha upp barn på storhäst direkt, så känner jag att det snarare kommer att få en dominoeffekt än att ge vår sport en skjuts uppåt. De flesta är inte redo att gå upp på storhäst förrän de är runt 16år. Jag känner även att det kommer bli farligt, om dom tror att barnen från 12års ålder kommer att tidigare lära sig rida bättre om dom sitter på en storhäst så tycker jag att det är sorgligt, jag tror mer att det kommer bli fler olyckor och dödsfall.
Här är en bild på mig, 13år och min ena b-ponny
Jag skulle inte vilja vara förälder och slänga upp den där lilla ungen på en storhäst, även om jag hade varit en extremt talangfull person, hur skulle det kunna ske utan fara? Lilla jag på en storhäst och inte ha någon erfarenhet från ponny... Då hade jag nog fått avstå den här sporten, som jag verkligen älskar. Ska vi små människor sluta rida då eller?
Hela ridsporten började gå utför när dom införde stilbedömning som avgörande faktor i ponny-SM. Det är inte för att jag är emot att man ska rida trevligt eller emot stilhoppning, utan för att även tex den lilla tjejen/killen på den galna ponnyn ska få en ärlig chans att ta en medalj, även om domaren inte gillar hästen. Så att alla ska få en chans, oavsett om dom har en speciell ridstil eller annorlunda häst, så länge hästen inte tar någon skada. Sedan tas det ju även upp att utbilda stildomare, vilket är bra på ett sätt, men å andra sidan så vore det väl bättre att göra en ordentlig satsning på att utbilda tränare efter de visioner vi har och vill eftersträva. En stildomare ser en ritt, kanske 13 språng, lite beroende på vilken tävling han/hon dömer och hur det går för ekipaget. Medan en tränare ser timmar av ekipaget, i mitt huvud blir iaf utvecklingskurvan högre där.
Jag läser kommentarer om att b-ponnyryttare sliter och drar i sina ponnyer, även i msvb. Det är kommentarer som gör mig förbannad, klart att det finns någon som gör det och det är tränaren och föräldrarnas ansvar att få slut på det. Ärligt så kan jag säga att jag betydligt oftare ser ryttare som sliter och drar i sina storhästar än ponnyer. Ironiskt nog så är det i väldigt många, inte alla, men i många fall så att de besserwissrar som insisterar om att dessa barn rider så illa, är de jag helst skulle vilja ta av från hästryggen. Varför? Jo för att jag har sett dom sitta där, med sina stenhårda händer och drar in sina hästar bakom lod med skarpa bett, nej dom kanske inte flaxar, men jag tycker mer synd om deras hästar. För dessa unga ryttare, iaf 99% av dom vill lära sig att göra rätt, medan dom som klankar ner så mycket på dom, oftast har så enorma tankar om sig själva att det förmodligen inte kommer att ske någon förändring i deras ridning.
Som jag nyligen skrev, dominoeffekt, hur tror de egentligen att det kommer bli om dom tar bort b-ponny? Tar man bort en grupp, så kommer det successivt ske en "utrotning" av sporten, ska vi skrämma upp barnen genom att kasta upp dom på större hästar där de känner mindre kontroll än de förmodligen kommer klara av. Faller en så faller så småningom alla.
Nu måste vi vara realistiska... Utan mina b-ponnyer så hade jag inte kunna haft mina c-ponnyer och utan dom hade jag inte kunnat haft Harry. Jag har alltid älskat känsliga hästar, men om jag 12år på typ 130 och några få kg, skulle jag ha hoppat upp på Harry direkt så hade jag nog varit skadad för livet, även känsliga stora ponnyer, för att inte tala om Todd, även på en snäll och liten storhäst skulle vara en större risk. För ärligt, hur skulle det ske utan att öka risken för olyckor? Barnens utveckling kommer bara att ske långsammare, inte förbättras. Vilket annat vettigt land låter inte barn tävla b-ponny men låter 20åringar tävla mot 13åringar på ponny? Inget jag kan komma på, men vi verkar ju ha passerat vettigt och landat i crazyville, varför inte låta SD ta över riksdagen också, slå ner folk med järnrör och föra vidare propaganda. Och vad ska vi göra med alla b-ponnyer? Äta upp dom? NEJ TACK.
Jag har två tränare som jag tränar för regelbundet och även två andra som jag tränar för så ofta jag får möjlighet, fyra personer och även min mamma, med inriktning hoppning, markarbete mot hoppning och rent markarbete. Perfektionister allihop, som aldrig skulle låta någon slita och dra på deras träningar. Träning är grunden, rätt träning, det är bra träning som gör skillnaden. Så låt oss inte diskriminera barn och ungdomar, utan istället ge dom de bästa förutsättningarna vi kan för att dom ska bli stjärnor, och Svrf, det gör vi INTE genom att ta bort vår lärorika ponnytid. Det gör vi genom att få fram bra tränare och låter barnen tävla.
Aldrig har jag hört om någon sport som har så mycket problem och tjafs med sitt förbund som ridsporten. Min bror som sysslar med hockey, fotboll och golf brukar skratta, alla jag känner utanför ridsporten skrattar åt hur det går till. Min bror frågade mig senast för några dagar sedan "Varför fortsätter du ens med den där sporten? Det är ju bara en massa skumma påhitt och kostar en j*vla massa pengar". Hade det inte varit för min kärlek till dessa djur och sporten, så som jag känt till den, så skulle jag lämna den här dårsporten. Ett ponnyförbund vore på sin plats. Personligen skulle jag älska att sitta i ett förbund, fast att ta in en 19åring kanske inte blir aktuellt hehe ;)
Igår åkte jag ganska tidigt till stallet för att mocka åt Harry, efter det skulle jag köra till Västerås för att köra upp.
Jag kan ju säga att jag tackar för att jag fick köra med en väldigt social kille så vi pratade under hela körningen, blir så mycket lättare då och körkort fick jag.
Mötte upp Vendela på centralen för att käka innan bio och prata om allt möjligt konstigt.
Efter filmen fikade vi och åkte sedan hem till henne, vi skulle kolla på serier, men blev mest prat och attacker mot varandra, som två små barn.
The typical handen
Hennes lillebror Edvins tröja, som han tyckte jag kunde få eftersom den var för söt för honom haha, så himla söt unge.
